Åh!

Det gör så ont!

både benet och hjärtat

benet beror ju på att jag slog mig nyss -.-

men hjärtat beror på en underbar människa!

Min älskade syster Julietta <3

jag saknar henne så mycket!

om du läser detta så vet du att du är underbar

du och jag <3 vi var så fåniga <3

jag saknar våra bråk och en syster att älska ^^

Kramar och pussar till dig <3 min underbara drottning <3

här kommer mer bilder på henne...

Hej!

Ja, jag är sjuk!

Det är så dåligt men ändå bra måste jag säga.

Det dåliga är nog att jag har ont

men det som är bra är att det är helg och då kan jag stanna hemma

och göra läxorna ifall vi skulle åka någonstans

Hahha som om det skulle hända!

MEN kolla gärna in instagram <3 Miss.cucu

Ja jag accar dom flesta så bara följ <3

Ha det så bra

Hej!

SISTA SÅ ENOY

pappa mötte hon på vägen och dom tillsammans gick hem.
- Hej jag heter Ellen och jag är din nya lärarinna sa hon och log mot hela klassen inklusive mig. Detta är Jasmine sa hon till klassen och klassen fortsätte med ett:
-HEJ JASMINE HOPPAS DU HAR DET BRA HÄR.
- gå och sett dig brevid Erik där pekade hon mot en stol vid honom. Jag gick och sätte mig. Erik log mot mig och viskade att jag var fin.
1 TIMMA OCH EN HALVTIMMA SENARE...
nu satt jag och erik o gungade. han log mot mig och sa kom. jag följde efter honom in i en skog. han tittade mot mig och sa att jag skulle ta av mig min kofta. jag gjorde som han sa. jag blev rädd men jag gjorde det. vad gör man inte för att passa in?
- som jag trodde! en genomskinlig tröja brast han i skratt. Vetu att jag gillar dig väl utan sånt trams med kläder och smink! det gör alla i skolan. vår skola bryr inte om utseendet. Jag tittade på honom. Kan han ju lätt säga han som är så snygg! han gick med alvarliga steg mot mig och kysste mig mitt i munnen sedan så torkade han av allt smink. Han tog på mig koftan och frågade mig med magiska ord:
-Vill du bli ihop med mig?
Jag log mot honom och kysste honom igen. han tog det som ett ja och jag menar det också. vi gick mot skolgården och flera tjejer gick mot mig. Han log och sa att det var best att han gick och det gjorde han. tjejerna var nu vid mig och sa att jag var ursnygg och passade Erik bra. dom sa att han var populärast i hela skolan inte bara av femmorna utan hela skolan. Jag hade det bra nu jag var tsm med den jag älskade och jag var populär men jag var ändå den jag var. Jag mobbade precis ingen. Jag har det bra...

SLUT!
AV: Oji. Jag fick inspration av flera instagramare att börja skriva. jag började också med att skriva vad jag tyckte var viktigast. om barn som har det svårt. hoppas ni tyckte den här var bra.

Hej!

 igen <3 längesedan kör igång.

-nej tvyärr sa pappa och mamma sprang bort från köket direkt. man hörde att mamma grät. jag tittade rädd mot pappa och han sa att det var okej.
- du har absolut inte gjort något. Julia var förlängesedan med barn med mig och det skedde en bilolycka när hon var med barn. jag tittade på honom med oroliga ögon.
- Ja du har precis rätt... barnet klarade sig inte. sedan dess har hon aldrig pratat om barn. Sen hörde hon om dig, det var första gången på flera år jag såg äkta glädje i hennes ögon så jag lätt henne adoptera dig men visst ville jag själv också ha dig. ja men det var allt ungadam! Okej vi ses imorn upp och hoppa till din säng nu sa han mjukt. Jag gjorde som han sa och somnade direkt.
På morgonen så hoppade jag ut ur sängen och skuttade glatt ner för trappan. Men när jag väl kom fram så var det så tyst att man kunde höra om en fjäder föll ner. Jag blev direkt rädd. jag gick egenom alla dörar för att försäkra att inget hänt. sen hörde jag dörren, någon plingade på! jag öppnade och mamma skuttade fram som en kanin.
- Vi har shoppat till dig!! jag ska nog se till att vi går om en shopping runda med dig någon dag det lovar jag! skrek nästan hon. sedan skuttade hon vidare in i vardagsrumet. När pappa kom förbi viskade han att shopping var det ända som fick mamma på humör.
- Ja okej nu går vi och hälsar på Jasmines skola, ropade mamma från köket.
Jag sprang uppför trappan och tog på mig mina finaste kläder. Jag sminkade mig och sprang ner för trappan på med skorna och jackan. Sedan stod jag bara där i 5 minuter.
- jamen lilla gumman nu går vi skrattade mamma.
Mamma och jag gick före än pappa, han var upptagen med att fota varje löv som föll från träden. Han var nämligen Konstnär :D
Nu såg jag en jätte stor vit byggnad. mamma berättade att det var min skola. Jag såg att alla hade någon att vara med. Jag såg en dörr framför mig nu, det stod 5K på den. Det fanns bara 5H och 5K. En kvinna med världens finaste hår fanns där hon hade kol svart hår. Hon visade upp min för klassen och mamma gick. pappa mötte hon på vägen och dom tillsammans gick hem.

Hej!

 ENOYYYY

Lilly stannade i våning 2 och knackade på en dörr med efternamnet Söderberga.
- Välkomen! sa en lång kvinna som är brunett. Hej! är det du som är Jasmine? sa hon och log mot mig.
- Hej! jo det är Jasmine. Visst är hon fin! svarade min faster åt mig.
- jo men självklart! sa kvinan och höll dörren för oss. Faster lilly gick in först med mig efter och sedan kom den dära manen in. Faster lilly gick upp för en trappa och in i ett stort rum. Lika stort eller kanske större än mitt vardagsrum i Skåne! Jag kände tårarna rinna ner för mina kinder men det var inte sorg tårar. jag tror det var glädje tårar...
- Nejmen lilla flicka sa kvinan och kramade mig. vad är det? är det läskigt att bo med oss? jag heter Julia och jag är nog din nya mamma/foster mamma. Din pappa heter Magnus och är där nere i sitt arbets rum. Magnus! kom och hälsa på Jasmine! ropade hon. En man kom fram till mig och sa:
-hej lilla jasmine jag är magnus och din nya fosterpappa du får gärna kalla mig pappa eller magnus, det spelar ingen roll.
- Jasmine du får sova hos din faster tills du kanske är van vid stockholm sen kan du ju börja för liten bit i taget vara hos oss och så? skulle du vilja det. sa Julia med en väldigt snäll och konstigt nog hemma väl röst. Jag tittade på min Faster och såg att det inte skulle gå så jag sa att det inte behövdes. Mannen la mina saker i mitt nya rum och sade hejdå med min faster och gick iväg till min fasters hus tydligen. Magnus började öppna kartongerna och hjälpa mig att fixa mitt rum medans julia gick ner till köket för att laga middag. Magnus drog nya roliga skämt som fakist fick mig att skratta sen väldigt länge faktist sen jag var 5 år. Magnus elr som sagt min pappa hade något någon annan aldrig haft. När vi var klara gick vi ner för att äta. Mamma var klar och vi skrattade och hade jätte kul men till sist sa jag det.
- får jag kalla er mamma och pappa? sa jag försiktigt. dom började skratta både och. sedan kramade dom mig och sa:
- jo men det klart. vi är ändå dina föräldrar sade mamma glatt.
- har jag syskon? sa jag oxå.
-nej tvyärr sa pappa och mamma sprang bort från köket direkt.

Hej!

genom rubriken ser ni ju.

 ENOY

Hon bodde ju uppe i Stockholm och jag här nere i vid skåne fast på landet!
- Lilla Jasmine, sade hon med en mjuk röst. Du bor längre inte ute i landet utan i staden Stockholm. det ekade i mitt huvud '' I staden Stockholm , I staden Stockholm'' jag blev så glad! ''tänk om jag äntligen får vara mig själv? Jag kommer väll behöva byta skola!? Men tänk om jag blir mobbad då?'' så många frågor ekade i mitt huvud och mannen gick runt i mitt rum och tog dom allra ''viktigaste'' sakerna till Stockholm. Men han tog ju inget som mamma get till mig eller bilder på henne, inga minnen alls! jag viskade i Faster Lillys öra att jag vill ha Mamma vid mig, och då sa hon att mamma finns långt i mitt hjärta och att jag är adopterad. jag fick en stor chock och ännu mer frågor. '' va skulle inte jag bo hoss faster lilly? är dom som adopterade mig snälla? kommer jag bli illa behandlad som förut?'' Faster Lilly märkte att jag var orolig och började skratta.
- Nejmen lilla gumman! du ska inte bo 500 meter ifrån mig! vi kommer bo i samma port. det är mina vänner/grannar som adopterat dig. Jag lovar att jag kommer finnas där för dig. Jag har aldrig riktigt gillat din pappa. Han var alltid så elak och konstig.
- så då vart allt klart, sade mannen som pakat ihop mina saker.
- men mammas minnen då! skrek jag åt honom.
- Lilla Jasmine... du behöver komma bort från allt, för evigt. Du har en ny familj nu. ett nytt blod och kött. sa min faster med mjuk röst. när hon sa ''blod'' grät jag vidare. jag tänkte på mamma och blodpölen jag tänkte på pappa och kniven jag upplevde allt om igen. Konstapeln Helena tog på mig en stor polis jacka och bärde med mig in i polis bilen och så körde vi till Stockholm. vi var redan framme vid stockholm efter några dagar.
Faster Lilly tackade till Helena och mannen bärde på alla väskor och kratonger. vi gick in i en blå port och den hade tydligen 3 våningar för när vi kom in i hissen fans det bara 5 knappar ( STOP, RING, 1,2 och 3). Lilly stannade i våning 2 och knackade på en dörr med efternamnet Söderberga.

HEJ!

idag tänkte jag fortsätta med novellen förra blev för lång så jag kortar lite <3

ENOY

jag tog upp mammas mobil ur hennes ficka och ringde 112.
* RIIIIIIIIING*
- Ja hallå? helena vindgren här. jag darrade jag kunnde inte säga något, inget ljud kom från mig. det ända jag sa var eller skrek var:
- MAMMA MAMMA!! HON FINNS INTE! MAMMA!!
- va vadå vänta lite nu?
-NEEJ KOM NU NU NU MAMMA HON HON sen kom det inget mer jag brast ut i tårar och grät.
20 Minuter senare...
Jag hörde polisbilar och dom hade tydligen spårat upp mammas mobil eller något. jag sprang ut och kramade en kvinna. jag tittade på hennes namn skyllt och märkte att det var hon som hette Helena Vindgren. Hon famnade om mig och tröstade mig. jag såg när dom tog mamma in i en ambulans bil och jag skrek och grät efter henne men jag fick inte följa med. Helena stannade hos mig och efter en stund knackade en man på som liknade pappa, efter honom kom faster lilly och kramade mig stort. Jag förstod inte? jag trodde hela pappas släkt hatade mig! Men tydligen inte. Faster Lilly har kommit ända ner hit för mig? Hon bodde ju uppe i Stockholm och jag här nere i vid skåne fast på landet!

Hej!

Idag tänkte jag lägga ut en av mina noveller, den heter vill inte vara populär.

Ja den kommer bli för lång så jag delar upp den i massa delar <3 

 här kommer den första! ENOY 

Vill inte vara populär
prolog <3
Hej, mitt namn är Jasmine. Jag är 12 år och jag är en av dom ''populära'' i skolan. jag gillar att alla ser upp till mig men jag är väldigt trött på att aldrig kunna vara mig själv, de är alltid saker som alla förväntar sig av mig. Min kille, Simon är den tuffaste killen i hela skolan av sexorna. Alla är rädda för honom. jag älskar honom egentligen inte, men klassen förväntade sig att vi skulle bli tillsammans. Jag önskar mig att jag någon gång ska kunna vara mig själv! Jag vill börja på fotboll. Jag älskar verkligen det, men alla tycker att den populära ska vara väl sminkad, fjortis och snygg. Jag mobbar andra, jag erkänner det. jag vill egentligen inte mobba andra, men vad har jag för val egentligen? Min bästa ''vän'' heter Jennyifer och hon säger att vi ska göra det. Jag hatar att vara hemma, pappa är alkoholist och mamma är inne på någon slags depression och vill skilja sig från pappa, men hon är rädd. Han slår henne och hotar henne till död. Jag har egenligen inte en vän, en riktig vän. Jag tror alla är mina ''vänner'' för att bli populära.
Vill inte var populär
Jag kom till skolan 8:15 på mondags morgonen. Vi började 8:30. det var skönt att komma till skolan. Jag var nog den ända som tyckte det. '' det är iallafall bättre än att vara hemma'' tänkte jag. Jag gick fram till Jennyifer som stod en bit bort.
- Tja! sa Jennyifer. Ser du den där tjejen. Hon är ny, hon var mobbad i sin förra skola. Jag kan förstå varför. fortsatte hon med ett elakt fnitter.
Jag ville säga emot, att hon inte alls är ful! men jag ville inte förlora den ända ''vän'' jag hade. Simon kom fram till oss.
- hej älskling! sade han och famnade om mig med sina äckliga armar. jag log ett av mina vältränade fejksmile.
- kolla in henne! sade simon med avsmak. Det var samma person som Jennyifer hade pratat om inan. Kom igen! fortsätte han. jag suckade tyst och tänkte '' jag får väl låtsas som att detta är vad jag vill också'' vi gick ditt och flera joinade oss. bland annat Simons bästa vän, Isak. det bildades en ring runt henne och alla drog i hennes hår/kläder. Alla skrek ÄCKEL IDIOT DU BÖR DÖ. INGEN VILL SE DIG DÖÖ. o.s.v hon grät och skrek. jag ville egenligen visa hur mycket jag brydde mig. det ringde in i lektionen. simon tog min hand och Jennyifer samma sak, och vi gick till klassrumet.
6 timmar senare
Jag närmade mig ytterdörren tilll vårt stora, gula hus. jag var livrädd att pappa skulle vara hemma och gick med mini steg. Vi hade fått slutat skolan en timme tidigare. vi hade haft inställd svenska, så klockan var bara strax efter 2. Mina tankar var på (förutom pappa) den stackars tjejen som inte hade gjort oss ett dugg. jag visste inte ens vad hon hette. Jag var nu framme vid ytterdörren och satte nycken i låset. Mina tankar avbröts genast av en röst som skrek: JASMINE ÄR DET DU DIN SNORUNGE!? '' åhnej pappa är hemma'' var min första tanke. Jag försökte stänga dörren försiktigt, men såklart knarrade den. Pappa kom argt gående mot mig och jag kände rädslan öka för varje steg han tog.
- VAR I HELVETE HAR DU VARIT DIN JÄKLA UNGE?! sa han argt och sluddrigt. han var så nära nu att jag kunnde känna doften av hur mycket han druckit! inan jag hann säga eller tänka något mer kände jag något vasst mot min kropp. han drog över kniven mot mitt hjärta... Jag kunde inte höra någonting utom mitt hjärta som pumpade starkt. jag var livrädd jag ville inte dö! just när jag trodde det var slutet hörde jag en röst som skrek :
- NEEEJ!!! rör henne inte! hörde jag och såg mamma inrusande till rummet. Du rör inte min dotter din idiot! jag hade aldrig sett henne så rädd men ändå arg. pappa vände sig om mot mamma och sa :
- det var din ide att skaffa henne jag har aldrig velat ha henne! när han sa det kännde jag tårarna ner för kinderna, jag brukade nästan aldrig gråta men just nu kunde jag inte hindra dom. jag visste inte vad jag tänkte eller kände. jag märkte knappt att mamma och pappa slogs, på riktigt. jag gick långsamt till mitt rum. jag hade märkt att pappa inte gillade mig, det var uppenbart men dom orden gjorde så att något där inne gick sönder. Det kanske är konstigt men jag var i chock. jag trodde att han gillade mig när jag var liten iallafall. Men mina tankar bröts och jag kom till ''verkligheten''. Det var så tyst, förut hade mamma och pappa skrikit och låtit jätte mycket. Men nu är det jätte tyst. på något sett gjorde tystnaden mig orolig, mycket orolig. så jag gick ner för att se vad som hade hänt. Pappa var borta och mamma låg där i golvet med en blod pöl under sig. jag var stel som en pinne men jag darrade ändå... jag rusade ner till mamma och grät vid henne. jag tog upp mammas mobil ur hennes ficka och ringde 112.